(ENG)
Today it happened.
I was completely down and had difficult decisions ahead of me. Our financial situation is extreme in every way. It's so difficult to decide whether to eat or pay the bills. This is because the job we had in the neighbouring municipality ended abruptly due to disagreements between two parties. They were satisfied with our performance, but the project couldn't continue as planned. This day didn't start well in any way.
As an extra twist of fate
We have agreed to participate in a documentary about ourselves and our project about "the fish film". Looking back at all the decisions made many years ago and discovering that perhaps they weren't always the best cuts through you.
Even though it's in the past, the same feelings arise as when you were in the midst of production with all the stress and anxiety. Yes, I really had anxiety when I had just left a long and destructive relationship, so there was no energy left to be the film maker I used to be.
I was trying to climb back up the career ladder, but I was too agitated to make sensible decisions. We sit and watch a rough cut of the film and make notes. Eventually, Helen can't take it any more, and I'm completely distraught. There are way too many emotions. We call our documentary director and tell him about our state of mind.
He is calm and says:
"I recognize this because you're behaving exactly the same way as when we made 'the fish film'. You couldn't take in what we were saying to you because your stress level was so high. I want to do this. I'll show the film to a few interested people like producers and I'll come back later when you're more calm and able to absorb information again."
Helen and I immediately felt a sense of tranquillity when these words were spoken to us. It was like an extra twist of fate. Our stressed hearts slowed down.
Guidance through prompts and settings
Then our other colleague who we worked with on another project called us and gave us another piece of news that gave us a positive boost for the day. But it didn't stop there. We received the revisions for an archaeological project that can be easily fixed. We had succeeded with that too, and the client was satisfied.
Then I called and talked to my mother, telling her about our situation. She listened and comforted us. My mother explained that they themselves had ended up in a bad situation when their apartment had problems and needed renovations due to damage that they couldn't have foreseen, nor could they have done anything about earlier. I'm so happy to have my mother back since we hadn't been in contact for several years, but now we often talk on the phone.
My friend who runs a stunt school, I helped him order shirts and fix his computer which had completely crashed (Windows Automatic Recovery). It took me over an hour to guide him through prompts and settings. He struggles so much with handling programs and computers, so without me, he wouldn't have been able to solve his problem. After much work, the PC finally started again. He was overjoyed and thanked me.
Suddenly it happened. When we were done, I received a surprising text message. My mother had sent some money to me. I replied and wrote that I have the best mom!
This brings me to the end of the evening. Afterwards, Helen and I took a walk in the night. I reflected on the day and concluded that one should help people in need, especially those close to you. When we got home we had some tea and and home made cardamom rolls.
Pass it forward
Don't worry about getting paid because when you least expect it, you may receive more than you anticipated from elsewhere. The world we live in today needs more empathy.
Sometimes the world can truly turn from total darkness to sunshine and cardamom rolls.
(SWE)
Idag hände det.
Jag var helt nere och hade tunga beslut framför mig. Vår ekonomiska situation är extrem på alla vis. Det är så jobbigt att behöva besluta ifall man ska äta eller betala räkningarna. Detta beror på att jobbet vi hade i grannkommunen avslutades abrupt pga ogentligheter mellan två parter. De var nöjda med vår insats, men artbetet kunde inte fortgå som planerat. Den här dagen började inte bra på något sätt.
Som extra smör på pannkakor
Vi har tackat ja i att medverka i en dokumentär om oss själva och vårt projekt om "fiskfilmen". Att se tillbaka på allt man då för många år sedan tog beslut i och upptäcka att det var kanske inte var det allra bästa alla gånger skär igenom kroppen på en. Även ifall det är överspelat så dyker samma känslor upp som när man var mitt uppe i produktionen med all stress och ångest. Ja, jag hade verkligen ångest då jag precis hade lämnat ett långt och destruktivt förhållande så fanns inte orken att vara den filmskapare jag tidigare var. Jag var i jakt på att kliva upp på karriärstegen åter, men var för uppjagad för att kunna ta förnuftiga beslut. Vi sitter och tittar på en grovklippning av filmen och gör anteckningar. Till slut så klarar inte Helen mer och jag är helt förtvivlad. Det är alldeles för mycket känslor. Vi ringer till vår regissör för dokumentären och berättar om vårt mående. Han är lugn och säger:
Jag känner igen detta för att du beter dig precis på samma sätt som när vi gjorde "fiskfilmen". Du kunde inte ta in vad vi sade till dig p g a din stressnivå var så hög.
- Jag vill att vi gör så här. Jag visar filmen för lite folk som är intresserade som producenter så återkommer jag lite senare när ni är mer lugna i sinnet och orkar ta in information igen.
Helen och jag kände genast ett sus av tranquility när dessa orden uttalades till oss. Det var som extra smör på pannkakor. Våra hjärtan saktade ner.
Vägledning genom prompter och inställningar
Därefter ringde vår övriga kollega som vi jobbade med kring ett annat projekt och gav oss ytterligare ett besked som gav oss en positiv boost till dagen. Men det slutade inte där. Vi fick tillbaka ändringarna till ett arkeologprojekt som lätt kan fixas. Vi hade lyckats med det också och kunden var nöjd.
Jag ringde och pratade med min mor och berättade hur vår situation var.
Hon lyssnade och tröstade oss. Min mor förklarade att de själva hade
hamnat i en dålig situation då deras lägenhet hade problem och behövdes
renoveras pga en skada som de själva inte kunde ha förutsett, inte
heller kunde göra något åt tidigare. Jag är så glad över att jag fått
tillbaka min mor då vi inte hade någon kontakt med varandra under flera
år, men nu är det ofta vi pratar i telefon.
Min vän som driver en stuntskola hjälpte jag med att beställa tröjor till samt hans dator som helt hamnat i Blue Hell. (Windows Automatic Recovery). Det tog över en timma för mig att vägleda honom genom prompter och inställningar. Han har så svårt att hantera program och datorer så utan mig hade han inte klarat att lösa sitt problem. Efter mycket jobb startade till slut PCn igen. Han var helt överlycklig och tackade mig. Plötsligt hände det. När vi var klara så fick jag ett överraskande sms. Min mor hade skickat en slant till mig. Jag besvarade och skrev att jag har den bästa mamman!
Det leder mig då till ett slut på kvällen. Efteråt tog jag och Helen en promenad i natten. Jag reflekterade över dagen och kom fram till att man ska hjälpa människor i nöd, speciellt de som står en nära. När vi kom hem så drack vi te och åt kardemummabullar.
Skicka vidare
Bry dig inte om ifall du får betalt för när du minst anar det så får du kanske mer än vad du väntat dig från ett annat håll. Världen idag vi lever i behöver mer empati.
Ibland så kan verkligen världen vända från totalt mörker till solsken och kardemummabullar.
No comments:
Post a Comment