Av: Jens Daniel Burman - Författare av Spänning och Skräck
Taget från hans hemsida 2016
Jag ställde frågor till några av Sveriges främsta
skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter,
entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk
konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och
ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt
bestarna lösa! ”Release the Beast”! Jonas Wolcher jagar dig.
|
Foto: Krichan Wiborg |
JONAS WOLCHER – Regissör
Jonas Wolcher Artist – Facebook Jonas Wolcher – IMDB
JDB: Vem är Jonas Wolcher?
JW: Jonas Wolcher är en ganska vanlig person som gillar komedier och
skräckfilmer. Jag gillar att göra hemska filmer, actionfilmer och
Sci-Fi. Filmer som sticker ut och som upprör.
JDB: Vad skrämde dig som barn?
JW: Jag har alltid haft en rädsla för att mina föräldrar skulle bli
elaka mot mig. Som barn fick jag ibland en känsla av de var elaka mot
mig och snäste av mig. Det gjorde mig verkligen rädd. Jag kan även säga
att zombier skrämmer skiten ur mig.
|
Trots att Jonas Wolcher regisserade Die Zombiejäger så är han ändå rädd för zombies. |
JDB: Vad har du att säga om ”Zombiejäger” så här i backspegeln?
JW: Die Zombiejäger skrevs av mig och Petter Hörberg som gjorde om den
till ett manus. Det var den andra zombielångfilmen som gjordes i
Sverige, men den allra första svenska zombiefilm på tyska. Jag hade
turen att få med ett stort band, Dark Funeral och då ett litet rockband
från Mölndal Avatar, som delade med sig av sin musik. Filmen spelades in
på tre år och under den tiden hann de flesta byta frisyr både en och
två gånger, skratt.
Den fick stort genombrott då den kom ut på DVD 2007 och samma år fick
vi även en världsdistribution. Söker man på filmen så har många både
hyllat och hatat den genom årtionde. Idag är jag mycket stolt över att
vi faktiskt gjorde filmen då den har blivit en riktig kultfilm. Lite som
zombiefilmernas Fäbodjäntan. Många har hört talats om den, men få har
faktiskt sett filmen.
Titelspåret skrevs av Sturm Cafe. Låten Die Zombiejäger har spelats flitigt på dansgolven i synthklubbar runt om i Europa.
JDB: Berätta om Dragonetti – The Ruthless Contract Killer?
JW: Dragonetti var en figur som Aldo Cunei skapade inför ”Die
Zombiejäger”. Han var den ondskefulle zombiedödaren som blev dödad i
slutet av filmen. Vi bestämde oss för att återuppliva Dragonetti och ge
honom en egen film. 2010 kom filmen ut. Efter tre års kampande blev det
till slut en riktig film. Dragonetti var det årets absolut våldsammaste
svenska action. Den släpptes på DVD, men 2012 fick den en italiensk
titel och nytt ljud. Den versionen har ännu inte visats i Skandinavien.
Vi kommer att ha premiär på Dragonetti i Danmark nästa år.
JDB: Fler uppföljare?
JW: Dragonetti får en uppföljare 2017. Då med en helt ny berättelse. Den
påminner lite om ”Batman: Dark Night Returns”. Den förra filmen
handlade om Dragonetti som kommer till Sverige för att göra ett jobb,
men blir besatt av en demon och blir odödlig.
JDB: Smider du några planer för framtiden?
JW: Just nu planerar vi en långfilm ”Swedish Poledancing Girls vs Demons
From Hell” skrivet av Jeff O’Brien och regisseras av Ola Paulakoski. En
blandning av ”Buffy The Vampire Slayer” och ”Power Puff Girls”. Jag
producerar ”Root of Darkness”, en blandning av ”Vargtimmen”, ”Evil Dead”
som om Ingmar Bergman regisserat den, samt ”Hermit Monster Killer” där
Börje Lundberg spelar gubben. Det är som Åsa Nisse fast på Värmlandska
och med ett monster i. Den Svenska titeln är ”Den Gamle Och Monstret”.
Båda filmerna har premiär i Frankrike under BloodyWeekend. Dessutom var
jag med och producerade Emerge promotional trailer och jobbar nu med en
crowdfunding för att göra en långfilm av manuset. Det är skrivet av
Anneli Gelbard och Igor Zor. Anneli kommer att regissera filmen. Manuset
har hamnat högt på alla stora manustävlingar världen över.
JDB: Hur ser en typisk dag ut i Jonas Wolchers liv ut?
JW: En typisk dag för mig är att starta datorerna. Jag gör otroligt
mycket för film, men även artwork. Samtliga merch har jag gjort artwork
till, men jag gör även saker till alla möjliga projekt. Jag skriver
manus. Jag redigerar film. Jag har familj som jag försöker ta hand om.
Min dotter gillar actionfilm och en av hennes stora idoler är Arnold
Schwarzenegger och Roger Moore.
JDB: Vilken film eller bok får dig att darra och gnissla tänder?
JW: ”Det” eller ”It” – Stephen King har alltid fått mig att darra då den
som vanligt handlar om barn som far illa. ”Excorsisten III” och ”Omen”
är två filmer som jag tycker ar otäcka. Det som kan få mig riktigt
olustig ar att se spökjagare som faktiskt stöter på våldsamma väsen.
Saker som inte går att förklara.
JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
JW: Ibland kan jag känna mig helt värdelös och ingen gillar det jag gör.
Trots dödshot på nätet så jobbar jag vidare. Jag ser mig egentligen
inte särskilt märkvärdig, men när hot kommer är det för mitt
konstnärskap och inte mig, personen bakom det. Jag försöker iallafall
intala mig detta.
JDB: Har du några skelett i garderoben?
JW: Massor. Du får nya varje gång du gör en film. Antingen ser du till
att göra färdigt en produkt och då kan människor runt omkring dig fara
illa. Men eftersom jag ständigt jobbar med deadlines så måste detta gå
före för att komma vidare… Det är trist att det ska behöva vara så, men
tyvärr är det så i filmbranschen. Alla kan inte vara med och bestämma.
JDB: Otäckaste platsen du varit på?
JW: När jag var i tonåren bodde vi i ett radhus där det var dålig
energi. Jag hade flera gånger problem att sova då disken skramlade. En
gång var det något som knackade på rutan. Vi var flera som upplevde
detta samma kväll. Skitläskigt. Jag var även på en galgbacke under en
midsommarafton. Där kände man sig verkligen iakttagen. Jag är inte
troende varken på religion eller spöken, men hade gärna velat vara det.
JDB: Favoritmonster?
JW: Mitt absoluta favoritmonster är Frankenstein. Det finns ingen som är
så cool som honom. Både monstret och Victor Frankenstein själv. Jag
gillar även Hannibal Lecter.
JDB: Till sist, om du har något snäll att säga, vad säger du då?
JW: Det snällaste jag kan säga är att jag älskar verkligen att prata med
människor som inte är upptagna i sig själva. Fans till det jag gör är
så viktiga. Om någon ber mig om autografer eller att jag ska signera
någon film eller bok så gör jag det utan att blinka. Jag är dessutom
gästvänlig av mig. Ni får gärna komma hem till mig på kaffe/the, men
även på mat. Jag är otroligt duktig på att laga mat. Jag märker att
stressade människor som kommer hem till mig blir väldigt lugna och till
och med somnar i vår sköna soffa.
|
Skrivet av Jens Daniel Burman |