Jonas Wolcher’s Blog (est in 2012) — nearly 25 years of raw, underground Swedish genre cinema straight from the gutter! Here, I share my past, present, and future: movies I’ve made, like Die Zombiejäger and Cannibal Fog. No big studios—just DIY passion, cult classics, and the reality of being an indie filmmaker from Sweden. This isn’t just a blog. It’s a love letter to genre fans, rebels, and anyone who believes cinema should have teeth. Join the ride—let’s keep the fire burning.

Auteur and creator

My photo
Hamburgsund, Vastra Gotalands Lan, Sweden
Jonas Wolcher, the visionary Swedish director born on April 15, 1973, is a cinematic maestro celebrated for his dynamic storytelling in films like "Die Zombiejäger" and "Dragonetti: The Ruthless Contract Killer." In the captivating world of "Cannibal Fog," Wolcher fearlessly delves into the cannibal genre, crafting narratives that defy convention, emphasizing storytelling prowess over extravagant special effects. His films aren't just stories; they're experiences, guided by an auteur with an unparalleled knack for turning challenges into triumphs. In a world of constraints, Wolcher's indomitable spirit shines through, making him a luminary figure in Swedish cinema. His unique blend of storytelling, music curation, and marketing finesse continues to captivate audiences, ensuring that Jonas Wolcher remains a cinematic force to be reckoned with.

2012-05-02

Die Zombiejäger (Zombieblogg)

Updated 2007-10-25 10:04
From: zombieblogg Betyg 2 av 5

Jag hade ganska höga förväntningar på denna filmen, bara titeln är nog för att jag ska börja drägla och utstöta zombieliknande stön. Äntligen skulle mina tre års studier av gymnasietyska komma till nytta, då huvudrollsinnehavarna talar tyska med varandra (läs: coolt) . Tyvärr lever inte Die Zombiejäger upp till mina förväntningar den är faktiskt så dålig att den blir till slut jobbig att titta på, tyskan och framför allt engelskan är bedrövlig. Manus, smink, effekter, skådespelarinsatser och annat brukar inte vara avgörande i zombiefilmer, men här känns det påtagligt bristfälligt, det är främst två saker som stör mig: Kameramannen verkar ha försökt lära sig åka inlines på fyllan samtidigt som han filmar, man blir nästan åksjuk efter ett tag och man får ingen överblick pga alla closeups. Det andra som stör mig är manus/handling den känns halvfärdig och inte så genomarbetad, vilket är synd för grundidén är bra.

Med detta negativa sagt så har den en rad postiva sidor oxå: De tre huvudrollsinnehavarna känns sköna och annorlunda; Döda zombies med kaststjärnor gör man inte ofta i filmvärlden. Den obligatoriska och genretrogna, omotiverade nakenscenen kommer nästan direkt i filmen. Slutknorren och slutkommentaren sitter kalasbra. Här är jag frestad att skriva att det är kanon att någon gör svensk zombiesplatter, men det ursäktar inte en dålig film.

Framför allt tror jag att Die Zombiejäger kommer att bli den typ av film som många snackar om men ingen har sett och som det är lite coolt/exklusivt att ha sett; En zombiefilmens motsvarighet till Fäbodjäntan.

No comments:

Post a Comment

FRESH OUT THE BRAIN

Let’s bring back the magic of commenting and liking

Follow me on Instagram